Himla kul att läsa din rapport. Äntligen vet jag också vad silversurfare är för nåt.
Min bror som bor i Bretagne , en fin väst kust område i Frankrike och som är runt 50 år gammalt har också på senare år börga vågsurfa , när det blåser inte förstås för då är det vindsurfing som gäller . Jag provade sist , en gång bara , då jag besökte honom förra året men klarade bara ligga på bräddan. När jag försökte resa upp mig lite då sjönk bräddan och det blev tvärr stop. Kanske bidrande orsak var förutom "tekniken" att det var för små vågor , för mycket folk och för liten bräddan ?
Vad som stör mig med våg surfing är att det bruka vara full propat med folk på vågorna ock det är den som våga köra ( utan att bry sig risken att kollidera med andra ) som får vågen , vågsurfing är lika tufft som resten av livet. Jag hade prova på 80 talet i Biaritz men det var då samma sak : mycket folk och jag klarade inte att resa upp på bräddan. Men det lockar mig åtminstone i drömmar , o min brosan klarar sig fint nu i verkligheten på vågorna , trots allt folk omkring.
Fränt med en riktig surfare i klubben. Mina surfförsök har oftast slutat med att jag blivigt spottad ut framför vågen och nedtryckt i botten och kan därför också titulera mig som silversurfare eftersom det är lättare att åka omkring med nyvaxad bräda på taket.
Gott nytt år på er allesammans! Var på Lanzarote i förra veckan. Hade bokat in en kurs för vågsurfing. En dröm jag haft i 20 år. Drömmar ska ju upplevas. Grejen med att gå en vågsurfkurs på Lanzarote genom en Brittisk surskola var dels att lära sig surfa, så klart, men också för att öva engelska språket.
Hade bokat kursen inkl transport från min by där jag bodde till kursstranden. Första dagen när de hämtade upp mig hälsade Matt (instruktören) mig genom att säga. Hello, are you Sveänsk. Yes sa jag, Matt svare jaeg mää. Så något övande på språket blev det inte. Matt var 32 år och de sista 11 hade han bott, dels i england, australien och nu på Lanzarote. Första dagen var det bara jag och Matt. Han talade om att engelska surfkursen arbetade efter ett internationellt program där de använde tre olika nivåer för att bedömma vilken sort surfare man var. Varje nivå var sedan indelad i tre nivåer. Brons level 1,2,3 och silver level1,2,3 och guld level 1,2,3. Brons handlade om att kunna ligga på brädan, åka med vittvattnet på mage och stå upp i vitvattnet. Silver level1 var att kunna plocka en obruten våg och åka med i 5 sek och svänga. Level 2 plocka en obrutenväg och svänga tvärt. silver level 3 göra trick på vågen. Jag sa till Matt att då ska jag ha level 2 innan kursen är slut. Matt tittade på mig och sa, det är omöjligt på tre dagars kurs, det är kanske möjligt på 5 dagars kurs. Första dagen var det endast vågor som kom in och pang, vitvatten. Jag poppade upp direkt till stående och åkte med. Dag två fanns det en del vågor som brantade upp sig för att sedan bryta över. Lyckades fånga en sådan och svänga med. Dock inga vittnen. Dag tre hade vi Tim som lärare (fick öva engelska). Han är ägaren till skolan och en skön snubbe på strax över 50. Plockade två obrutna vågor och svängde lite hit och dit. En av dessa vågor var en klockren 1,5 meters helt clean våg som jag plockade mitt framför Tim. Fick hyffsad fart på brädan och red vågen med svängar åt både höger och vänster. Tim stod och bara vrålade. Så häftig upplevelse. När dagen var slut fick jag mitt certifikat på att jag är en äkta silversurfare. Level 1.
Många kan kallas silversurfare, men jag har papper på det!
De som inte vet vad en silversurfare är, (enligt svenskt slang), så är det en som endast har grejerna på taket men aldrig är på vattnet.
